Jag är livrädd att bli sårad och jag hatar att se dom jag älskar må dåligt. Jag har haft massa människor runt mig som mått dåligt, allt från drogberoende till anorexi. Barn som far illa eller vänner/släkt som har blivit sviken av den han/hon älskar som mest. Jag har varit expert på att trycka bort mina egna känslor, obehag och tankar för att hjälpa andra eller så har jag varit livrädd för hur jag skulle reagera, jag har alltid trösta mig själv med massa saker, oftast shopping (dock sällan till mig själv) jag har mer än gärna åkt bort, till london eller bara upp till Hudiksvall På så sätt har jag klara av att "må bra" i 20 år.
Nu gick det för långt, att min bästa vän sedan jag var 5 år. Att den man trodde alltid skulle vara en del av mitt liv, min halva, mitt hjärta och min bästa vän. Att hon kunde svika mig så totalt, sparka på mig så hårt och håna mig så sjukt, det trodde jag aldrig. Aldrig Aldrig Aldrig att min bästa vän skulle kunna göra så.
Jag har underbara vänner runt mig, som jag älskar. Och jag hoppas att ingen, inte ens "min bästa vän" ska behöva gå igenom de helvete jag går igenom..
Kärlek till er som finns för mig, dag som natt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar